När man förlorar något man älskar letar man inte efter något som kan ersätta det, utan något som kan fylla det tomrummet. Du älskade något, det förgyllde ditt liv, fixade dina trasiga stunder och fick dig att le. Och det finns inte kvar där. Man får gråta, man får ta all tid man behöver i världen och hela från det du förlorat.
Du behöver inte ta dig ut i världen direkt, du behöver inte hitta något nytt som förgyller ditt liv, fixar dina trasiga stunder och få dig att le. Men när du gör det är det okej, du har minerna från det tidigare och just nu är det de som räknas. Fortfarande okej att bryta ihop och sakna, titta tillbaka och älska men glöm inte att fortsätta frammåt. Låt inte din saknan färga det nya, använd din saknan till att stärka och uppskatta det nya.
Har du ännu inte hittat ditt nya skynda inte. Prova om du vill, hitta vad du älskade i det förlorade och läg grunden där. Eller ta din tid att hela om du fortfarande behöver det, år är okej.
Är du rädd för att prova nytt för att förlora något igen, kom ihåg att det kan vara värt det. Du behöver inte hitta nytt, inget du måste alls.
Allt är okej.
